Karatespark

Igår kväll när vi skulle sova så kände jag hur Plutten rörde sig lite så jag la handen på magen, då körde han värsta karatesparken så hela magen skaka (okej kanske inte men en hård spark som kändes genom magen). Jag ryckte till mig Rickards hand direkt men det räckte visst men en spark enligt Plutten. Vi låg länge och puttade på och skakade magen men Plutten låg blickstilla och vägrade röra sig. Skitunge. Det är så sjukt häftigt att känna rörelser och jag vill så gärna att Rickard också ska få känna, men det verkar som att våran lilla plutt har bestämt sig för att hålla på det lite till. Som sagt, skitunge.
Annars då? Vi fick hem våran barnvagn förra veckan och Rickard har redan börjat försöka sätta ihop den. Dock så har han kört fast och lagt det på is nu, tur att vi har gott om tid på oss ;-)

Kärlekens mirakel

Även om det händer varje dag i hela världen och har hänt i alla tider så känns det unikt, nytt och spännande. Och det är det ju också på ett sätt, det här har ju aldrig hänt oss förut. Det är väldigt konstigt också. I min mage så ligger en liten bebis och växer, hur konstigt är inte det? Ibland så känner jag hur det rör sig i magen. Och förra veckan så var vi på ultraljud och fick se våran plutt. Han har små, små händer och små, små fötter. Han har ett hjärta och en hjärna. Helt perfekt är han.
Det är svårt att skriva om för vi vet så lite om den lilla människa som bor i min mage. Vi vet att det förmodligen är en han och att han beräknas komma runt den 17 mars. Så mycket mer än så vet vi egentligen inte. Vi kallar honom i alla fall för Plutten och vi älskar honom sjukt mycket även om vi aldrig träffats.


Nyare inlägg
RSS 2.0