Tindrelin

Jag vill inte räkna hur många dagar det är kvar men inte är det många i alla fall. Mina rester kan jag däremot räkna, nu ska jag bara göra ett djursjukvårdsarbete, prov i djursjukvård, prov i bokslut och utvärdering av mitt UF år. Sen är jag klar. Två IG:n blir det men det är 50 poäng båda två och jag känner att jag kan leva med det. När paniken över resterna börjar lägga sig så kommer paniken över att sluta krypande. Visst ska det bli jätte skönt att slippa skolan och börja leva "på riktigt" men hur kul är det att leva när de man brukar leva med inte finns med? Tänk att inte kunna ringa och bestämma träff när man vill. Att bo flera mil ifrån varandra och bara ses nån gång per år, eller aldrig mer. Jag vill inte flytta här ifrån!