Vila i frid Frodo

Nu har Frodo inte ont längre. Igår var vi in till veterinären och utvärderade hur vi skulle gå vidare. Vi hade kunnat fortsatta och bygga upp hans muskler men hans dåliga rygg skulle aldrig försvinna. Risken för diskbrott och förlamning med var väldigt stor. Visst när veterinären sa att vi kunde åka hem och tänka och ta besultet senare så var det väldigt lockade, att ha Frodo med oss tillbaka och få en vecka till. Men det skulle inte tjäna något till. För hans del skulle det vara en vecka till av smärta och för oss så skulle det bara vara att skjuta upp det hemska. Vi bestämde oss för att ta bort honom.
Vi fick gå in i en separat ingång till ett litet väntrum. Känslan när man går in och vet att Frodo aldrig mer kommer få vara ute och gå på gräs och nosa igen är så overklig och hemsk så det inte går att beskriva. Väl där inne så fick Palm skriva på papper och sen så fick Frodo lugnande. Efteråt när vi har pratat så har vi kommit fram till att vi båda tänkte samma sak när han blev tröttare och tröttare, "det är inte för sent, vi kan fortfarande säga att vi ångrar oss och ta honom med oss hem igen" men vi visste att det inte skulle göra någon skillnad. Bara skjuta upp det oundvikliga.
Vi satt i en evighet inne i det lilla rummet. Vi grät och grät. Till slut kom veterinären in för att spruta in vad det nu är som tog död på honom. Det gick så fort. Plötsligt så andades han inte längre och veterinären lyssnade på hjärtat och sa att han var borta. En timme tidigare hade han nosat runt på gräset utanför och nu var han plötsligt borta. Vi klappade, kramade, pussade och sa hej då. Sen så lämnade vi honom där i det rummet och det var sista gången vi såg honom.
Vi åkte hem och efter ett tag i bilen så blev det bättre. Det kändes bra för vi vet ju att vi gjorde rätt. Vi åt pizza och kollade på tv och pratade om det ena och det andra och allt kändes bra. Sen gick jag in i sovrummet och såg hans säng, skålar och hans rosa nalle. Då brast det igen. Tänk att jag aldrig mer ska få se honom ligga där i sängen och rulla över till rygg och klia sig. Han kommer aldrig mer komma fram med sina rosa nalle för att försöka få oss att leka med honom. Det är så fruktansvärt tomt här utan honom. Han var ju en stor del av våran familj vad ska vi göra nu?
Men huvudsaken är att Frodo inte behöver lida något mer. Visst nu är det vi som har ont men vi får lära oss leva med det. Frodo får vara uppe i sin himmel och jaga, simma, leka med pipbollar och allt annat som han älskar helt utan att ha ont. Och vi får helt enkelt vara tålmodiga tills den dagen vi får träffa honom igen.

Vila i frid Frodo, världens bästa <3















<3<3<3<3<3<3

Kommentarer
Postat av: pip

Som sagt, jag vet hur ni känner och önskar verkligen jag kunde göra något, tiden läker till slut alla sår och även om det kommer göra ont väldigt länge så kommer ni till sist le när ni tänker på honom och minnas allt roligt och tiden ni fick tillsammans med honom. Han har det bra nu och slipper ha ont. Tänker på er<3 Vila i frid Frodo

2010-05-19 @ 12:33:19
URL: http://sofiekans.blogg.se/
Postat av: pip

Nej det är de verkligen inte :( Precis, då kan det ändå kännas bra på något sätt, att veta att han slipper lida! Hihi ja, kanske dom skuttar runt där uppe brevid varandra, och leker med rosa nallar tillsammans :)



Ja vi får väl se hur långt vi kommer med agilityn, det är ju faktiskt riktigt roligt, och lille räv verkar inte protestera! :)

2010-05-19 @ 14:10:43
URL: http://sofiekans.blogg.se/
Postat av: Madde

:'/ Jag vet att ni gjorde det rätta för honom. Tänker på er!<3

2010-05-19 @ 15:35:00
URL: http://madelenelundin.blogg.se/
Postat av: Bellabus

Jag är verkligen ledsen med er<3 finns inget som att bli av med dom... men som pip och ni säger.. man måste göra det som är bäst för honom och det var starkt av er att göra det... <3

2010-05-19 @ 22:21:42
Postat av: Theres

Usch vad hemskt. Blev alldeles tårögd när jag läste ditt inlägg. Men det var rätt beslut, även om de är jobbiga. Tänker på er!

2010-05-20 @ 00:04:55
URL: http://brustheres.blogg.se/
Postat av: ellinor

åh nu gråter jag. orkar inte ens läsa allt. PUSS!

2010-05-23 @ 00:25:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0